Jag känner mig fortfarande konstig och tom  i huvudet,

men jag ska i alla fall försöka berätta om vad som hände igår.

Jag hade sovit några timmar i badkaret natten till måndag,

och på natten till tisdag gick jag som sagt inte och la mig alls.

Så jag var fruktansvärt trött, både i kroppen och huvudet.

På kvällen satt och försökte koppla av framför TV:n och datorn.

Plötsligt tappade jag all verklighetsuppfattning (psykos?) och blev helt skräckslagen.

Jag satt och läste en blogg när det hände och kunde plötsligt inte uppfatta orden..

Jag hörde TV:n, men kunde inte ta in någonting.

Alla som förlorar verkligheten vet hur läskigt det är.

Till er andra vet jag inte hur jag ska förklara hur det känns.

Jag var tvungen att känna någonting,

för jag var inte säker på om jag verkligen fanns.

Så jag bet så hårt i min handled att jag började blöda.

Det hjälpte inte, så jag höll en brinnande tändsticka mot mitt ben.

Det fick mig att vakna till, i alla fall för tillfället.

Jag mådde bättre ett tag.

Jag lyckades till och med gå till köket

och laga lite mat som jag faktiskt kände smaken av.

Sen kom alla känslor tillbaka och jag kände djup förtvivlan.

Jag behövde verkligen sova, men Herr OCD säger att jag

inte får det om det är för stökigt i vardagsrummet.

Jag var alltså tvungen att städa och lägga alla grejer

där mitt tvång säger att dem hör hemma.

Det orkade jag inte och valde den enkla utvägen.

Ibland vill jag känna smärta och ibland är blodet det viktigaste.

Om jag vill ha ont använder jag tex. mina tänder, eld eller en slö nagelsax.

Jag brukar även hälla salt, citronsaft, aceton eller handsprit i såren.

Men ibland vill jag bara tappa mig själv på blod.

Förlorar man mycket blod kan man börja känna eufori.

Det blir som att ta lugnande ungefär.

Och eftersom jag inte hade något lungnande att ta,

så ett rakblad åkte fram från min hemliga låda.

Jag har hittat ett speciellt ställe på benet 

som jag alltid skär i när jag vill blöda mycket.

Blodet forsar efter bara ett litet snitt och 

slutar inte rinna förän jag ligger i en pöl på golvet,

knappt vid medvetande.

Igår skar jag mig där och fick mina älskade känslor

av att sväva på ett moln någonstans långt borta.

Efter ett tag tog jag mig upp från det blodiga golvet

och bestämde mig för att gå och lägga mig trots allt.

För annars skulle det nog sluta illa.

Jag började plocka bland mina grejer,

trots att jag mådde illa av yrsel.

Jag var gång på gång tvungen att sätta mig ner.

Efter en burk Pepzi Max och lite aceton i såret,

blev jag tillräckligt vaken för att städa färdigt.

Trots att jag var så trött att jag trodde att jag skulle svimma

kom jag inte undan från mina tvång.

Jag orkade dock inte göra allt som jag var tvungen till,

och som ett brev på posten kom ångesten tillbaka.

Jag rev då upp några halvläkta sår och hällde handsprit i dem.

Dessutom slog jag mig blå på axlarna, knäna och käkarna.

Då brast jag i gråt av all misär. (Jag som inte brukar gråta.)

Jag satte mig utmattad i min sovfåtölj och somnade till slut.

Jag vaknade som vanligt när personalen kom ner klockan nio på morgonen.

Men jag orkade inte ta mig upp för att öppna dörren.

Hen (jag kommer inte ihåg vem det var, inte ens om det var en kvinna eller man)

var tvungen att öppna med nykeln och gå in.

Hen la medicinpåsen på byrån och jag fick lova

att jag skulle gå upp och ta den snart.

Ha! Vilket skämt!...Jag somnade om igen,

och vaknade inte förrän klockan sex på kvällen

när en annan ur personalgruppen ringde på.

Jag var tvungen att gå upp då,

eftersom morgonmedicinen fortfarande var orörd.

(Dem får inte veta att jag slarvar ibland!)

Jag tog hela dagens medicindos på en gång sen när hon hade gått.

Det var alltså tisdagens psykbryt!

Idag mår jag bättre än vad jag förtjänar psykiskt,

men som ett levande lik fysiskt.

Jag var alldeles uttorkad när jag vaknade.

Både för att jag sov ungefär 17 timmar

och för att jag fölorade ganska mycket blod.

Dessutom var jag jäkligt hungrig!

Så jag bad mamma att lägga in mer pengar på kontot

och slösade en hel hundralapp på diverse ätbara (onyttiga) saker.

Jag orkar inte tänka på kalorierna nu,

jag får försöka gå ner i vikt imorgon igen.

Nej, nu ska jag snart laga mat och

hinka i mig ännu mer lightläsk.

Till er som orkade läsa enda hit:

Kudos till er! <3

Och ha en bra natt!