Jag köpte en våg härom dagen.

Eftersom jag inte hade vägt mig på flera veckor

och misskött mig något brutalt (hets, hets, hets!),

var jag livrädd för att väga mig.

Och mycket riktigt hade jag gått upp i vikt.

Ganska mycket dessutom.

Så jag bestämde mig för att det fick vara nog.

Jag ska från och med nu äta vettigt.

För jag orkar inte vara tjock längre!

Jag ska väga mig varje dag.

Då ser jag direkt resultatet om jag gör dumheter.

Det ökar motivationen något enormt!

Ps. Jag har gått ner ca tre kilo på lika många dagar. Ds.

Förlåt för att jag inte har uppdaterat!

Jag har rejäl bloggtorka.

Jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva,

men tänkte att det var dags för en uppdatering i alla fall.

Det här har hänt sedan senast:

* Jag har ökat ganska mycket i vikt.

Det är helt och hållet mitt fel,

för jag har slarvat med både mat och träning.

Jag har varit "beroende" av Mars-glass på sista tiden,

men nu är det definitivt slut med det!

* Jag har inte lyckats hålla mig vaken under natten

en enda gång, fast att jag har försökt.

Jag känner mig gammal och sliten.

Jag börjar tro att 25 år är 85 år i självskadare-år.

Minst.

* Jag blev galen av frustration när jag "fastnade" vid ett tvång-moment.

Jag började vräka ner grejer från hyllorna, banka nävarna i väggen,

slå mig själv hårt samtidigt som jag försökte låta bli att skrika högt.

* Jag fick någon slags blackout och skar mig på axeln.

Helt fel ställe att skära på, eftersom det är svårt att dölja ärret.

Annars brukar jag bara skära mig på magen och högt upp på låren.

Nu måste jag komma ihåg att göra allt för att inte visa såret/ärret

och komma på en bra bortförklaring som jag kan använda i nödfall!

Det var allt jag kan komma på för stunden!

Nu ska jag ta en iskall Cola Zero och glo på TV.

Tack för att ni fortfarande läser min blogg,

trots att jag är så dålig på att uppdatera.

Ha en underbar kväll, alla fina läsare!

Det här får bli ett kort inlägg, för jag är snortrött!

Jag vägde mig ju idag. 84.5 kg...Damn...

Jag måste gå ner minst ett halvt kg till nästa fredag,

annars jävlar vad jag kommer att vara arg på mig själv!

Men nog om det nu.

Vill bara säga att jag åker till stugan imorgon.

Det betyder att jag inte kommer att kunna uppdatera bloggen.

Jag har fixat några tidsinställda thinspo-inlägg,

men annars kommer det att vara tyst från mig.

Nu ska jag bara sitta här och ta det lugnt ett tag

innan det är dags att sova. God natt! <3

Nu ska jag snart väga mig.

Jag är nästan helt säker på att jag har ökat i vikt.

Önska mig lycka till!

Förlåt för att jag inte har uppdaterat.

Jag har varit för deprimerad för att riktigt bry mig.

Jag har inte riktigt hittat någon anledning till att skriva.

Maten gick åt helvete igår förresten.

Jag failade totalt.

På en dag fick jag i mig följande:

* En tallrik med tortellini (som jag är jävligt trött på,

jag tror att jag ska slänga de två paket som finns kvar.)

* Massor av frysta hallon (vilket är helt okej, no regrets.)

* Ris med äckligt fet och smörig sås (jag spyr vid bara tanken på skiten!)

* Lösviktsgodis (jag är en fet idiot!)

Äckligt, va?

Fast som tur är har jag i alla fall gått ner ett kilo den här veckan.

Det är ju bra, trots allt.

En annan bra sak är att det stora såret på magen (det som var infekterat)

börjar se mycket bättre ut nu.

Snart har det läkt ihop till ett lilarött ärr,

och då behöver jag inte oroa mig längre.

Fast nu har jag en infektion i fingertoppen i stället.

Det är ingen big deal, bara ett vanligt nageltrång.

Det gör inte så ont, utan är mest irriterande.

Nu orkar jag inte skriva mer (trots att jag har mer att säga).

Vi hörs kanske på söndag eller måndag,

annars får ni skälla på mig.

Nu ska jag fortsätta att sitta framför datorn och glo.

Jag kommer nog att sitta här hela natten.

Till er som är duktiga nog att gå och lägga er

önskar jag god natt! 

Till er andra...ta hand om er!

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen.

Nu är jag i alla fall tillbaka igen.

Jag stod emot lusten att skära mig senast.

Däremot är jag full med blåmärken,

för jag kunde inte låta bli att slå mig själv

om och om igen med en hammare.

Huden på min vänstra axel sprack,

så lite blod fick jag allt se.

Helgen har i övrigt varit ganska bra.

Förutom då jag vägde mig då.

Vikten har stått stilla ett tag,

och det gör mig frustrerad!

Från och med klockan tolv i natt

får jag inte äta godis, glass eller bakverk.

Dessutom ska jag föra mat och tränings-dagbok.

Nu ska jag inte skriva mer för idag,

eftersom jag har dunkande huvudvärk.

Jag kan inte tänka klart och skriver därför fel hela tiden.

Vi hörs!

Jag ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat

mer än med några ynka tidsinställda thinspo-inlägg.

Jag inte riktigt haft lust, tid eller ork att blogga.

Hur som helst;

jag har två saker att berätta om.

Båda grejerna hände i fredags.

1. Vuxenpsyk:

Besöket på psyk gick faktiskt

mycket bättre än förväntat!

Jag hade turen att träffa en ganska bra läkare.

Det märktes att han tog mig på allvar och det är ju toppen!

Jag fick tre nya mediciner;

en lugnade, en sömnmedicin och min kära Cipramil.

De andra mediciner kommer jag inte ihåg vad det heter.

Jag har haft alla tre förr i alla fall.

Läkaren frågade såklart en massa saker.

Vissa frågor kunde jag svara ärligt på,

men jag var också tvungen att ljuga ganska mycket.

Han frågade om jag brukar eller brukade dricka mig berusad.

Det kunde jag svara 100% ärligt på att, nej, jag dricker inte.

Han frågade om droger, både om olagliga och lagliga preparat.

Jag sa att jag var tablettmissbrukare förr, men har slutat nu.

Där fick jag ändra sanningen lite, för det händer att jag tar överdoser ibland.

Och så frågade han naturligtvis om mitt självskadebeteende.

Där ljög jag honom minsann rakt i ansiktet!

Jag sa att jag inte hade skurit eller bränt mig på fem år.

Hahaha, och han trodde mig! XD

Självmordstankarna behövde jag i alla fall inte ljuga om.

Jag tyckte att jag kunde säga sanningen om hur jag känner.

Ja, jag tänker ofta på hur skönt det skulle vara att bara ge upp och ta livet av mig.

Jag har en stor dödslängtan och ser fram emot att bli gammal,

för då är det ju inte långt kvar till Den Perfekta Sömnen.

Men jag tänker inte ta livet av mig just nu.

Jag vill inte lägga den tunga bördan på dem jag älskar.

(Nu vill jag påpeka att jag inte dömer dem som vill

eller försöker ta sitt liv. Jag har också varit så desperat.

Jag har själv flera självmordsförsök i bagaget.)

Läkaren gick ju som sagt med på att byta ut Sertralin mot Cipramil.

Han sa dock att jag inte kan sluta med Sertralinet cold turkey

och att jag behöver två veckor att trappa ner den.

Sedan kan jag börja med Cipramil.

Men jag vet ju hur det fungerar, så det gör inget.

Under veckan som kommer ska jag ta 100 mg Sertralin

om dagen  istället för de 150 mg jag tar nu,

och veckan därpå sänks dosen till 50 mg om dagen.

Läkaren varnade om att jag skulle må sämre först

och sa åt mig att be personalen om lugnande om det behövs.

Han bad mig också att ta mig till psykakuten om jag skulle må riktigt dåligt.

Men jag vet som sagt hur det funkar, så det är ingen överraskning direkt.

Jag har ju ätit antidepressiva sen jag var sju år gammal!

Så jag är med andra ord van....

För att sammanfatta besöket på psyk,

så gick det oväntat smärtfritt.

Kudos till läkaren (Hassan Mohammed) 

som var bättre än de flesta!

2. Veckans invägning:

På kvällen fick jag tillgång till en våg, så jag passade på att väga mig.

Jag var riktigt förväntansfull, eftersom jag hade ätit och tränat hyfsat bra.

Dessutom satt kläderna lite lösare och handleder och vrister kändes benigare.

Fatta då hur besviken jag blev när jag såg att jag hade gått upp ca ett kilo i vikt!

Jag blev rent ut sagt förbannad och väldigt förvirrad.

Hur fan gick det till?...WTF!!

Ärligt talat tror jag inte på den där vågen,

jag menar, mina nytvättade jeans (utan stretch) satt ju bättre än vanligt!

Jag ska be mina familjemedlemmar att väga sig för att dubbelchecka,

har dem ökat i vikt kanske det är något fel på vågen (dem har skött sig, det vet jag).

Nu låter det som att jag bara skyller ifrån mig på vågen,

men jag tror verkligen inte att jag har ökat i vikt!

Min kropp känns benigare än vanligt och jag har ju faktiskt

skött både träning och mat bättre än på länge.

Nåja, jag får väl vara ännu duktigare den här veckan.

Om vågen ändå visar plus på fredag, då jävlar blir den mos!

Jag är naturligtvis inte liten.

(Förutom på längden, 157 cm.)

Jag är fet, fet som en gris.

Min vikt ligger straxt över 80 kg nu.

Killkompisen menade att jag är liten

om man jämför med hur jag såg ut förut.

När jag var som störst vägde jag ju ca 90 kg...