Idag har jag relativt mycket att göra (för att var jag).

Jag är svintrött eftersom jag aldrig gick och lade mig igår

och lite stressad över att jag måste snåla med pengarna den här veckan.

Men det ska för i helvete gå bra idag! (Jag försöker vara lite positiv för en gångs skull.)

Mina planer idag:

* Tvätta kläder.

* Promenad i ca 30 minuter till affären och handla tvål.

* Försöka peta i mig frukost och morgonmediciner.

* Jobba lite på en teckning som ska säljas.

* Promenad i ca 15 minuter till min dagliga verksamhet där jag ska vara i några timmar.

* Promenad i ca 15 minuter till mamma för att hämta pengar.

* Klippa håret.

* Promenad i ca 30 minuter tillbaka till min lägenhet.

* Äta åtminstånde någonting.

* Städa

* Ta mina mina kvällsmediciner, inklusive sex tabletter Zopiklon.

* Göra mina nattritualer (tvång).

* Sova!

Ikväll ska jag städa, handla och tvätta kläder.

Håll tummarna för att mina grannar

ska låta bli min rena tvätt den här gången!

Nu åker jag ut igen...skönt som fan!

Till tryggheten...

Jag ska sova i en riktig säng och äta mammas hemlagade mat.

Och krama om mina tre katter riktigt ordentligt.

Jag har saknat dem så mycket! 

Särskilt Sabrina...

Vi hörs om några dagar!

För att förstå situationen behöver ni veta

att jag har stora problem med aggression.

Jag blir ofta så arg att det svartnar framför ögonen.

Och då gäller det ofta småsaker.

När jag blir så där rasande bör folk hålla sig undan!

Jag kan brukar nämligen skrika och svära mycket då.

Och om jag får tag på den skyldige (om det inte var jag

som klantade mig vill säga) kan det sluta med slagsmål.

Igår visste jag inte vem skurken var (och tur är väl det!),

det ända jag vet är att det är någon av mina grannar.

Eftersom jag bor på ett serviceboende för personer

med funktionshinder och/eller psykiska sjukdomar,

har jag och göra med många knepiga människor.

Så det kan i princip vara vem som helst i huset.

Det fanns ingen anledning till att vräka ner min tvätt.

Torkrummet var halvtomt, så det fanns alltså plats kvar.

Den skyldige gjorde det alltså bara för att jävlas.

Och det, mina kära läsare, det är det som gör mig så förbannad!

Jag var arg hela kvällen och natten igår och kunde

varken äta eller sova förrän det blev söndag morgon.

Jag hade mörka fantasier om tortyr och mord.

Idag känns det naturligtvis larvigt att jag ville

att grannen skulle dö över en sådan sak.

Men, men...

För att göra en lång och utdragen historia kort;

att förstöra tvätten för någon med OCD

borde var lika med dödsstraff!

Nu ska jag förklara varför jag blev så arg igår.

Jag vet inte om ni kommer att förstå;

man måste nog lida av svår tvångsyndrom för att göra det.

Hur som helst skulle jag ta upp mina rena tvätt från källaren.

Jag hade inga kläder kvar så jag fick gå ner dit med en kappa på,

så jag var lättad över att få tag på mina kläder igen.

När jag öppnade dörren till torkrummet såg jag att någon jävel

hade slängt alla plagg på det smutsiga golvet!

Det har hänt tre gånger nu, och för varje gång

blir jag bara mer och mer förbannad.

Jag kände hur pulsen steg och hur ögonen tårades.

Jag fick svårt att andas och kunde höra hjärtat slå i mitt huvud.

Jag gick förstårs upp till personalen (jag bor i ett serviceboende

eftersom jag har så svåra tvång) direkt och klagade.

Det var svårt att få fram orden eftersom jag var så arg,

men jag försökte i alla fall!

Fast det blev mest svordomar och mordhot...

Tycker ni att jag överreagerade? Kanske det.

Men ni ska veta att för varje gång jag tvättar,

kostar det ganska mycket pengar.

Jag har tvångstankar om att kläderna inte blir rena

om jag inte använder en hel förpackning tvättmedel

och en en hel flaska sköljmedel.

Det blir ungefär 60 kronor.

Dessutom tar det lång tid,

då jag "måste" tvätta två gånger på 95 grader.

Jag kör alltså de två maskinerna på högsta effekt två gånger i rad.

Det sliter som fan på kläderna.

Jag hade dessutom andra planer igår kväll.

Men eftersom alla mina kläder var slut,

var jag tvungen att spendera lördagskvällen med att tvätta.

Nu åker jag till stugan igen.

Vi hörs om några dagar!

Angående förra inlägget:

Jag kom på att stolen (Snille) på bilden

skiljer sig lite från den jag har.

Min stol har hjul.

Att sova på en stol med hjul är inte så smart.

Den åker iväg ibland, och då ramlar jag av.

Jag tänkte berätta om min sovplats.

Som en del säkert vet, klarar jag inte av att sova i en säng.

Förr kunde jag sova i en soffa eller en fåtölj, men det går inte längre.

Nu sitter jag i en kontorstol lutad mot ett skrivbord.

(Jag vilar huvudet mot mina korsade armar.)

Stolen heter "Snille" och bordet heter "Laiva".

Båda möbler kommer från IKEA.

Eftersom jag är för lat för att fota,

lånar jag IKEA´s egna bilder: