Ett litet foto på mitt öga kan jag i alla fall bjuda på.

Sen får det vara nog med sånt, för jag känner mig lite ytlig nu.

Jag är ju som bekant anonym på den här bloggen

och visar därför inte några blider på mig.

Så ni har ju ingen aning hur jag ser ut!

Ja, förutom att jag är kort och tjock då.

Och så har jag för mig att jag har berättat

om min hårfärg, ögonfärg och hudfärg.

Så jag tänkte beskriva hur jag ser ut.

Dock tänker jag inte skriva om fettet,

för det går ju att förändra.

Här kommer alltså en väldigt detaljerad beskrivelse om hur jag ser ut.

Jag är kommer varken att överdriva positivt eller negativt utan bara vara ärlig.

Jag kanske framstår som en galen egomaniac nu,

för att jag skriver ett skitlångt inlägg om mitt utseende.

Men jag vill bara ge er ett alternativ till fotografier på mig.

Några kanske tycker att det är tråkigt att läsa,

men då är det ju bara att hoppa över inlägget.

Inget mer med det.

Min kropp (benstomme):

Jag är kort, 157 cm.

Mitt skelett är väldigt litet och nätt.

Jag har alltså en liten benstomme och

om det inte vore för att jag är fet skulle jag vara petite.

Min kroppstyp är inte typisk svensk, utan ser asiatisk ut.

Ja, förutom bysten då...

Jag råkar vara förbannad med stora bröst.

När jag var som smalast hade jag D-kupor.

Det är något som går i släkten på pappas sida.

Eftersom jag har en liten benstomme

har jag supersmå fötter (stl. 35 i skor)

och minihänder (dem ser ut som barnhänder).

Mina axlar är tunna och armbågar och knän är vassa.

Jag är inte så benig på framsidan av överkroppen

(då menar jag bröstben och nyckelben)

men skulderbladen är ganska vassa.

Så var det även när jag var smal.

Mina höfter är medelbreda och midjan har alltid

varit relativt smal för min vikt.

Min bröstkorg är väldigt stor och även nu kan man se revbenen.

Revbenen är absolut de ben som syns mest, vilken vikt jag än har.

Min rumpa har alltid varit stor, även när jag var underviktig.

Med stor menar jag inte bred, utan snarare rund och putig.

På den tiden när jag var smal hade jag en timglasfigur.

Mitt huvud och ansikte:

Om min benstomme kan beskrivas som petite,

så är mitt huvud motsatsen.

Det är helt enormt!

Det mäter hela 58 cm i omkrets.

Nu är jag förtårs rund om kinderna,

men när jag var smal hade jag ett fyrkantigt ansikte.

Det beror på att jag har väldigt markerade käkben och kindben.

Mina kindknotor är superhöga, vilket gör att jag ser asiatiskt ut.

Dem syns till och med nu, genom, det tjocka lagret av fett.

Som smal var dem nästan för stora...

Min haka, som jag avskyr, är alldeles för stor!

Även när jag var smal var den det.

Nu är den freaking enorm!

Mina läppar är medelstora och medelfylliga.

Tänderna är väldigt sneda och jag har ett stort överbett.

Tandläkarna tjatar om tandställning, men jag säger bara "Fuck off!".

Jag gillar ju faktiskt mina krokiga tänder...

Jag har en så kallad "knappnäsa".

Den är liten och lite rund på nästippen.

Jag har lite uppnäsa, men inte så mycket.

Jag brukade ha en piercing i den vänstra näsvingen,

men var tvungen att ta bort den pga. en operation.

Mina ögon är medelstora, mandelformade och ganska sneda.

Den inre ögonvrån är lägre än den yttre.

Ögonen sitter väldigt djupt.

Jag har extra hud som ligger över globlinjen.

Det bidrar ännu mer till att jag ser asiatisk ut.

När det kommer till ögonfärgen är det lite svårt att förklara.

Ögonen är melerade i olika färger och ringen runt irisen är väldigt markerad.

Den vänstra irisen är havsgrön, turkos, grå och gul.

Det högra ögat är havsgrön, jadegrön, gul och brun.

Ringarna runt båda irisarna är mörkt petrolblå.

Ögonfransarna är medelånga, medelmörka och medelböjda.

Ögonbrynen är egentligen väldigt tjocka och buskiga.

men jag har tyvärr överplockat dem.

Över det högra brynet går det ett blixtformat ärr.

Pannan är medelstor och fyrkantig.

Öronen är små, lite spetsiga och bakåtvända.

Jag brukade en massa piercingar i dem,

men nu har jag bara ett hål i varje öra. 

Övrigt:

Mitt hår är inte av typisk skandinavisk kvalitet (dvs rakt och tunt).

Det är vågigt och mycket, mycket tjockare!

Grundfärgen i håret är svårdefinerad.

Det är som en blandning av mörkblont, kopparrött och ljusbrunt.

Karamellfärgat, kanske?

Jag har naturliga slingor och skiftningar i honung och guldfärgat.

Håret är kortklippt just nu, men brukade vara långt.

Min hud är väldigt gul.

Det ser ut som om jag har fel på levern

eller har levt på morötter hela livet.

På vintern är den gulbeige och på sommaren

guldbrun eller om man så vill, gulorange.

Jag ser mycket yngre ut än vad jag är.

Folk brukar gissa på allt från 15 till 18 år.

Jag är 25 år...

Jag ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat

mer än med några ynka tidsinställda thinspo-inlägg.

Jag inte riktigt haft lust, tid eller ork att blogga.

Hur som helst;

jag har två saker att berätta om.

Båda grejerna hände i fredags.

1. Vuxenpsyk:

Besöket på psyk gick faktiskt

mycket bättre än förväntat!

Jag hade turen att träffa en ganska bra läkare.

Det märktes att han tog mig på allvar och det är ju toppen!

Jag fick tre nya mediciner;

en lugnade, en sömnmedicin och min kära Cipramil.

De andra mediciner kommer jag inte ihåg vad det heter.

Jag har haft alla tre förr i alla fall.

Läkaren frågade såklart en massa saker.

Vissa frågor kunde jag svara ärligt på,

men jag var också tvungen att ljuga ganska mycket.

Han frågade om jag brukar eller brukade dricka mig berusad.

Det kunde jag svara 100% ärligt på att, nej, jag dricker inte.

Han frågade om droger, både om olagliga och lagliga preparat.

Jag sa att jag var tablettmissbrukare förr, men har slutat nu.

Där fick jag ändra sanningen lite, för det händer att jag tar överdoser ibland.

Och så frågade han naturligtvis om mitt självskadebeteende.

Där ljög jag honom minsann rakt i ansiktet!

Jag sa att jag inte hade skurit eller bränt mig på fem år.

Hahaha, och han trodde mig! XD

Självmordstankarna behövde jag i alla fall inte ljuga om.

Jag tyckte att jag kunde säga sanningen om hur jag känner.

Ja, jag tänker ofta på hur skönt det skulle vara att bara ge upp och ta livet av mig.

Jag har en stor dödslängtan och ser fram emot att bli gammal,

för då är det ju inte långt kvar till Den Perfekta Sömnen.

Men jag tänker inte ta livet av mig just nu.

Jag vill inte lägga den tunga bördan på dem jag älskar.

(Nu vill jag påpeka att jag inte dömer dem som vill

eller försöker ta sitt liv. Jag har också varit så desperat.

Jag har själv flera självmordsförsök i bagaget.)

Läkaren gick ju som sagt med på att byta ut Sertralin mot Cipramil.

Han sa dock att jag inte kan sluta med Sertralinet cold turkey

och att jag behöver två veckor att trappa ner den.

Sedan kan jag börja med Cipramil.

Men jag vet ju hur det fungerar, så det gör inget.

Under veckan som kommer ska jag ta 100 mg Sertralin

om dagen  istället för de 150 mg jag tar nu,

och veckan därpå sänks dosen till 50 mg om dagen.

Läkaren varnade om att jag skulle må sämre först

och sa åt mig att be personalen om lugnande om det behövs.

Han bad mig också att ta mig till psykakuten om jag skulle må riktigt dåligt.

Men jag vet som sagt hur det funkar, så det är ingen överraskning direkt.

Jag har ju ätit antidepressiva sen jag var sju år gammal!

Så jag är med andra ord van....

För att sammanfatta besöket på psyk,

så gick det oväntat smärtfritt.

Kudos till läkaren (Hassan Mohammed) 

som var bättre än de flesta!

2. Veckans invägning:

På kvällen fick jag tillgång till en våg, så jag passade på att väga mig.

Jag var riktigt förväntansfull, eftersom jag hade ätit och tränat hyfsat bra.

Dessutom satt kläderna lite lösare och handleder och vrister kändes benigare.

Fatta då hur besviken jag blev när jag såg att jag hade gått upp ca ett kilo i vikt!

Jag blev rent ut sagt förbannad och väldigt förvirrad.

Hur fan gick det till?...WTF!!

Ärligt talat tror jag inte på den där vågen,

jag menar, mina nytvättade jeans (utan stretch) satt ju bättre än vanligt!

Jag ska be mina familjemedlemmar att väga sig för att dubbelchecka,

har dem ökat i vikt kanske det är något fel på vågen (dem har skött sig, det vet jag).

Nu låter det som att jag bara skyller ifrån mig på vågen,

men jag tror verkligen inte att jag har ökat i vikt!

Min kropp känns benigare än vanligt och jag har ju faktiskt

skött både träning och mat bättre än på länge.

Nåja, jag får väl vara ännu duktigare den här veckan.

Om vågen ändå visar plus på fredag, då jävlar blir den mos!