Sitta och glo på Söndagsöppet
vill att kvällen ska ta slut
Tar den inte slut
Ta din jacka och gå ut

Där ute glittrar stjärnorna på bottnen av ett hav
Töm hjärnan, bli en stjärna själv fast andra kallar dig för as

Du blir din egen måne full
som du kan yla mot
Du blir din egen ensamvarg
I kommandorans grop

Nu har du flyttat hem till dig, men du har glömt att packa upp
Väggar lyser vita, försöker vila, men går upp
Här har du din ensamhet, här har du din frid
På axeln har du apan, kom till bolaget i tid

Och du får bli ditt eget öde, säg till dig själv att du är bra
Så sa visst nån psykolog som kom från USA

Jag borde vara vit med dig av humanitära skäl
Jag borde sluta bara titta på och grumla till min själ
Men vi dricker ur och natten blir en varm och blöt snygg tjej
Tills vi trillar ut på gatan och går var och en till sig

Och du får bli din egen morsa
Du får bli ditt eget barn
Ta det lugnt med nappflaskan
Stackars Jan-Banan
Ja, du får bli din egen sömntablett
Du får bli din egen kram
Jag hoppas att du sover nu nu när det ljusnar över stan...

Om jag inte uppdaterar bloggen på några dagar

behöver ni inte vara oroliga, då betyder det bara

att jag har åkt ut till mammas lantställe.

Jag vet inte exakt när jag åker, men förmodligen i morgon.

Eftersom jag inte har sovit på ca 1.5 dygn och dessutom

tagit mina Zopiklon kommer jag nog att sova hela morgondagen.

Jag sover ju inte så djupt där jag sitter i min kontorsstol,

så jag behöver många fler timmar sömn än en normal människa.

En sådan människa som klarar att sova i en säng alltså.

Hur som helst hinner jag förmodligen inte blogga imorgon,

för jag kommer förmodligen åka till stugan så fort jag vaknat.

När jag kommer ut på landet får jag äntligen träffa min bästa vän igen.

Jag har inte kelat med Sabrina på en vecka nu! Huvva!!

Jag har ju som sagt inte sovit på länge samt tagit mina sömntabletter,

så jag kommer att gå och lägga mig så fort som möjligt.

Jag måste bara göra mina förbannade sömnritualer. Jävla piss-OCD!!

Det värsta är att jag har fått ett konstigt tvång att jag måste skära mig varje kväll.

Minst ett djupt sår måste jag tillfoga, annars får jag ingen ro i kroppen.

Jag säger det igen; förbannade jävla piss-sjukdom!!

Jag har suttit och tittat på en av mina favoritfilmer,

underbara Pulp Fiction.

Det är snart slut dock.

Trots att jag gillar den så mycket,

var det ungefär tio år sedan jag såg den sist.

Jag älskar förresten Quentin Tarantinos filmer!

När filmen är slut ska jag skrubba bort alla bakterier

som har fastnat på mig från resan.

Egentligen får jag förstårs inte bada så här sent.

Men jag skiter ärligt talat i om grannarna störs.

Jag kanske är egoistisk, men det är å andra sidan

de flesta med OCD, det hör till sjukdomen.

Skit samma.

Jag har funderat på om jag ska lägga ut min mailadress på bloggen eller inte.

Eftersom den innehåller mitt riktiga namn, och jag måste vara anonym här,

vill jag inte dela med mig av den (jag är rädd att någon ska känna igen mitt ovanliga efternamn).

Så jag bestämde mig för att fixa en särskild adress till bloggen i stället.

thiswillnotdo@hotmail.se

Ni får maila mig så mycket ni vill och om vad ni vill.

Jag är väldigt ensam och skulle bli jätteglad om någon

vill ha kontakt via E-mail.

Om ni vill ställa en fråga utan att den syns på bloggen

är ni naturligtvis också välkomna att använda den här adressen.

Jag kommer att kolla mailen varje dag.

Nu är jag hemma igen från Amsterdam.

Jag är svintrött, så nu ska jag vila.

Jag uppdaterar igen när jag har lite mer energi.

När ni läser det här har jag förhoppningsvis kommit fram till Amsterdam.

Det är dags för årets höjdpunkt; att åka utomlands med mamma och hennes man.

Vi gör det varje år och det är bland det bästa jag vet.

Mamma och hennes man står för notan (jag hade aldrig haft råd utan dem).

Det är första gången jag åker till Amsterdam, så det är lite nervöst.

Fast mest på ett härligt, bubblande sätt.

Jag har planerat den här resan i flera månader.

Det har varit något jag sett fram emot oerhört mycket.

I mina mörkaste stunder har jag tröstat mig med att

få åka iväg och byta miljö, något som är otroligt viktigt för mig.

Stannar jag på samma plats för länge blir mina tvång outhärdliga.

På ett nytt ställe kan jag börja om och nästan vara lycklig för ett litet tag.

Tvången försvinner naturligtvis inte helt och hållet.

Jag har packat resväskan full med handsprit, tvål, lotion,

egna sängkläder, massor av rena kläder (så jag kan byta ofta)

och mina livsviktiga mediciner såklart (inklusive behovsmedicin).

Men om man jämför med hur det är hemma,

så mår jag mycket bättre på resande fot.  

På hotell är jag gäst, och då lugnar demonerna ner sig.

Hur som helst; jag ska försöka ha en så vecka (fem dagar egentligen) jag bara kan.

För det är som sagt det bästa som händer på hela året.

Jag är otroligt tacksam för att mamma och hennes man tar med mig på resa,

för det är min enda chans att få se lite av världen.

Det skulle aldrig gå annars, inte med mitt psyke. 

Jag skulle aldrig klara av att åka någonstans på egen hand.

Så tack mamma och A! ^^

Ps. Jag ber om ursäkt för ett lite rörigt och flummigt inlägg.

I skrivande stund är jag nämligen svintrött! Ds.