Jag gick aldrig och la mig igår,

så jag ännu tröttare idag.

Jag bloggar i morgon i stället.

Edit: jag är även för trött för att läsa era bloggar ikväll.

Jag ska göra det i morgon om jag hinner.

Jag är hemma nu. Är svintrött dock.

Jag bloggar lite senare om jag orkar.

Nu åker jag till stugan igen.

Vi hörs om några dagar!

Angående förra inlägget:

Jag kom på att stolen (Snille) på bilden

skiljer sig lite från den jag har.

Min stol har hjul.

Att sova på en stol med hjul är inte så smart.

Den åker iväg ibland, och då ramlar jag av.

Jag tänkte berätta om min sovplats.

Som en del säkert vet, klarar jag inte av att sova i en säng.

Förr kunde jag sova i en soffa eller en fåtölj, men det går inte längre.

Nu sitter jag i en kontorstol lutad mot ett skrivbord.

(Jag vilar huvudet mot mina korsade armar.)

Stolen heter "Snille" och bordet heter "Laiva".

Båda möbler kommer från IKEA.

Eftersom jag är för lat för att fota,

lånar jag IKEA´s egna bilder:

Jag kom upp tidigare än väntat idag.

Klockan var ungefär två eller tre på eftermiddagen då.

Jag kommer ärligt talat inte ihåg.

Så har det varit hela dagen;

minnet har varit på guldfisksnivå

och jag har svårt att tänka en fullständig tanke.

Mitt huvud är med andra ord tomt.

Jag vet inte om det beror på att jag tog för mycket Zopiklon

eller det om det är för att jag tog mina morgonmediciner för sent.

Har jag kanske sovit för mycket?...Eller för lite.

Det kan inte vara bra för kroppen att dygna

och kompensera med för mycket sömn.

Och för att sedan göra samma sak om och om igen.

Jag tog inte så många Zopiklon, endast fyra stycken.

Min läkare har satt två tabletter som maxdos.

Men två är för lite för att jag ska bli påverkad!

Jag vet inte vilken styrka det är på dem,

för jag har inte tillgång till förpackningen.

Jag får inte ta min medicin själv eftersom jag har missbrukat i flera år.

Personalen på min serviceboende måste ge den till mig.

Så asken med Zopiklon ligger alltså inlåst i deras värdeskåp.

Hade jag haft den här, hade jag inte klarat av det.

Då skulle jag börjat missbruka igen.

Förr i tiden brukade jag ta överdoser ganska ofta.

Jag brukade ta 20-30 Zopiklon eller ca 50 av en annan

insomningstablett som jag inte minns namnet på.

Ibland blandade jag flera olika läkemedel (främst sömntabletter,

lugnade och smärtstillande),  men det gav mig ofta psykoser.

Några gånger försökte jag ta självmord genom att överdosera.

Nu för tiden är det såklart annurlunda;

om jag ska överdosera måste jag spara.

Och jag kan ju inte spara medicinen allt för länge

eftersom jag faktiskt behöver den!

Förresten, ni som har tagit Zopiklon vet hur illa tabletterna smakar.

Trots att det var ungefär ett dygn sen, och trots att jag både

har ätit och druckit ordentligt, har jag kvar smaken i munnen.

Det är lite konstigt, för så brukar det inte vara.

Men nog om det!

Igår, när jag gjorde mina OCD-riualer som jag "måste" göra

innan jag "får" gå och lägga mig, blev det extra blodigt.

Jag har ju som sagt för tillfället tvång på att skära mig;

varje gång jag ska sova måste jag få till minst ett djupt sår.

Och då menar jag så djupt att jag behöver läkarvård,

ytliga sår räcker inte för att få ångesten att försinna.

Alltså, jag fattar ju att det här inte kan fortsätta!

Blir det inte bättre snart, måste jag läggas in.

Hur som helst, igår råkade jag visst få tag på

ett gammalt rakblad som inte var särskilt vasst.

Jag försökte ett bra tag, men jag lyckades inte

få något av såren tillräckligt djupt.

Men eftersom jag hade skurit så pass många

(halvdjupa) sår som ändå blödde mycket,

trodde jag att det räckte och satte mig i sovstolen.

Men trots alla sårens sveda och allt blod,

och trots att jag inte hade sovit på 40 timmar;

kunde jag inte koppla bort ångesten.

Små, ytliga sår duger inte åt Herr OCD,

hur många de än är.

Jag satt i stolen ett tag och försökte,

verkligen försökte, koppla va och somna.

Men jag klarade inte av elden av ångest

som brann inom mig (för mig bränner det).

Så jag gick ut i vardagsrummet där jag fövarar mina "verktyg",

och rotade fram ett helt nytt, sylvasst rakblad.

Normalt sett räcker det med ett djupt sår,

men eftersom jag hade brutit mot en reglerna dög inte det.

Jag var tvungen att straffa mig själv för att jag trotsat min OCD.

Efter ytterligare fem sår, djupa den här gång, var jag klar.

Idag har alltså ett sargat ben med sår som ständigt går upp

och blöder igenom bandaget och ett nerblodat sovrum.

Dessutom är jag sjukt trött!

Men jag orkar verkligen inte gå och lägga mig i natt.

I morgon ska till stugan igen, jag får väl sova ut då.

Ni som orkade läsa ända hit ska ha ett stort tack!

Och vill jag önska er en god natt utan ångest,

vare sig ni kan sova eller inte.

Styrkekramar <3, Randi

Jag vill bara säga att jag är hemma i min lägenhet igen.

Jag kom hem igår, men var för trött i skallen för att uppdatera.

Min natt var lång och ensam, för jag satt uppe i stället för att sova.

Jag orkade inte gå och lägga mig helt enkelt.

Ironin i det är ju bara för mycket!

Vem orkar inte gå och lägga sig, liksom?!

Hur som helst är jag naturligtvis jättetrött nu, både fysiskt och psykiskt.

Jag planerar att gå och lägga mig så fort som möjligt.

Jag tänker ta dubbla dosen Zopiklon ikväll.

Så jag kan stänga av ett tag.

Jag kommer med andra ord vara trött i morgon av medicinen,

så jag kommer nog att sova hela dagen.

Om jag går upp vid sex-tiden på kvällen finns det inte en chans

att jag lyckas sova nästa natt, så då får jag vara uppe.

Det blir ofta så, att jag sover varannan natt.

Annars då?

Mina planer är som sagt att sova så fort som  möjligt.

När jag vaknar i morgon kväll ska jag tvätta mina kläder.

Sedan jag jag en hel natt framför mig.

Jag känner mig alltid så ynklig när jag vakar.

På måndag ska jag eventuellt ta mig ner på stan och träffa en kompis.

Och sedan är det dags att åka tillbaka till stugan igen.

Med usel uppdatering som följd. Skit samma!

God natt i förväg! <3