Ingen sömn eftersom jag inte "får" sova.

Ångest över att jag är fet och ful.

Nya, djupa sår som behöver sys.

Oro för att jag ska till vuxenpsyk på fredag.

Extrem längtan till helgen.

Plus

Bra träning

Isbitar

Skratt

Komplimanger

Minus

Stress

Kaloririk middag

Oro

Tvättstugan

Hej...

Jag är egentligen lite för trött,

men jag känner att jag måste skriva av mig.

Jag ska försöka hålla det kort.

Idag undrade mamma om jag visste att farfar är sjuk.

Jag sa att jag vet att han har problem med magen, bla. magsår.

"Är det det han är inne för?" frågade jag mamma.

"Nej", sa hon. "Han är på psyket..."

"Va!?" sa jag chockat.

Det hade jag aldrig gissat!

Visst, farfar har alltid visat tecken på asperger syndrom och mild OCD.

Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att min farfar skulle hamna på psyket!

Tydligen hade han ringt pappa och sagt att han hade ont i hjärtat och ville kolla upp det.

Läkaren hade dock inte hittat något fel alls, utan slog fast att smärtan berodde på stark oro.

Därför blev farfar alltså inlagd på psyk.

Jag antar att det inte var på samma avdelning som jag brukade ligga på.

Han är ju ingen fara för sig själv, så han behöver knappast låsas in...

Men det är ändå en stor chock för mig.

Det känns konstigt bara att skriva ner orden;

farfar är inlagd på psyket!

Hur som helst hoppas jag att han mår bättre snart,

och får lämna det där hemska stället.

Och att han sedan aldrig behöver sätta sin fot där igen!

1. Jag var ute och handlade lite.

Jag köpte bla. två tuber handcreme som jag behöver till mina tvång.

Eftersom jag är ruskigt dumsnål ibland valde jag att inte lägga två kronor på en påse.

Jag bar alltså varorna med händerna med kroppen som stöd.

När jag kom in i lägenheten tappade jag en av handcremerna på hallgolvet.

Det var den handcremen...Jag kan nämligen inte ta på saker som har varit i kontakt

med hallgolvet, eftersom Herr OCD säger att det är fel, fel fel!

Jag skulle känna mig så smutsig att endast tvål och vatten inte skulle hjälpa.

Och trots att jag gillar att skada mig själv (ibland, åtminstonde...), 

har jag ingen lust att klippa bort huden på fingertopparna.

2. Jag rostade grönsaker i ugnen till kvällsmat.

När jag skulle ta ut plåten glömde jag att använda grytlapp.

Det är verkligen inte första gången det händer,

men aj satan, vad ont det gjorde!

Det är en sak att bränna sig med flit,

men när det är en olyckshändelse gör det svinont!

Det handlar helt enkelt om kontroll.

Jag brände mig dock inte så illa,

för jag drog snabbt undan händerna.

Maten hamnade på golvet...FAIL!

3. När jag gick på toaletten pratade elementet med mig.

Det händer ibland, så ingen big deal.

Det är inte så läskigt eller så, för det säger inte otäcka saker.

Det bara mal på om vardagliga saker som att laga mat eller att virka en duk.

Ett ovanligt husligt element alltså...det kanske är hemsökt av en hemmafru från 50-talet?

Jag blir aldrig rädd när det händer, bara lite förvånad.

Men jag undrar varför det bara är elementet i badrummet som snackar.

Det är likadant med liket som dyker upp i badkaret ibland.

(Då blir jag dock rädd och skriker rakt ut!)

Varför bara i badkaret och ingen annanstans i lägenheten?

Varför får jag så mycket hallucinationer just i badrummet?

Vem fan vet?...

Jag valde att sova bort hela tisdagen.

Jag gick och la mig ungefär vid tio igår

och kom upp klockan nio idag.

Så alla inlägg efter tio i går var alltså tidsinställda.

Jag gjorde inte allt som står på träningslistan i tisdags.

Jag kunde ha gjort på natten, men jag fick ångest och

valde tyvärr rakbladen och hammaren (Hej, sår och blåmärken!)

Eftersom jag har sovit så länge och ändå kom upp tidigt,

har jag både energi och tid att träna idag.

Så jag tänker göra både tisdagens och onsdagens träning idag.

Dagens träning:

100 stretchövningar

20 squats

100 trappsteg (upp och ner i trapphuset)

Två timmars promenad (i rask takt)

(Jag vill förresten påpeka att jag bara räknar trappstegen på vägen upp.)

Jag önskar att jag kunde skriva ett långt och intressant inlägg nu.

Men ikväll är jag så trött, grinig och konstig i skallen att jag inte ens vill försöka.

Jag är förvirrad och gör saker som att hälla ut juicen i slasken istället för i ett glas,

släcker lampor när dem ska tändas, låser upp ytterdörren när den ska vara låst.

Allt jag gör blir fel och bakvänt och jag orkar bara inte något annat än att sova.

Men bara för det försvinner inte mina obligatoriska nattritualer.

Jag måste göra mina tvång hur trött och sjuk jag än känner mig.

För jag känner mig faktiskt fysiskt sjuk för en gångs skull.

Mitt huvud bultar och min näsa rinner (särskilt om jag böjer mig ner).

Min hy är gulare än vanligt och jag har blålila ringar under ögonen.

Ögonen förresten, dem är rödsprängda och kladdiga av äckligt gult slem.

Dessutom mår jag illa, trots att jag inte har ätit för mycket.

Jag känner mig också febrig och har frossa.

Min muskler värker naturligtvis också,

men det beror nog på att jag sitter och sover.

Fan, vad jag önskar att jag kunde sova i en vanlig säng

utan att behöva duscha i fyra-fem timmar innan.

Jag känner mig inte ren nog annars.

Eller bara i friggeboden, hotell och på sjukhus förstårs,

men där gäller andra regler eftersom jag är gäst.

Ikväll skulle jag göra vad som helst för att få

sova i en skön säng, men det finns ingen chans till det.

Jag får bita ihop genom smärtan och sova i min fåtölj som vanligt.

Jag önskar verkligen att vi skulle åka ut till paradiset på landet,

men mormor fyller år, så vi måste stanna i stan.

Det dröjer alltså en hel vecka innan jag får sträcka ut mig i en säng.

Nu inser jag att inlägget blev ganska långt ändå.

Om det är intressant eller inte kan inte jag svara på.

Nu ska jag börja den många timmar långa förberedelsen

för att få sova, trots att jag egentligen inte orkar.

Godnatt till er alla och ha en skön natts sömn!

Försök att sova gott i alla fall! <3

Många trötta och uppgivna kramar, Randi

Jag känner tydligt att det luktar häst här inne.

WTF!?

Nog för att hästar luktar gott,

men det här är för märkligt!

Är det fel på min näsa eller hjärna?

Stroke?

Skumt.

Skumt indeed.

Jag känner mig fortfarande konstig och tom  i huvudet,

men jag ska i alla fall försöka berätta om vad som hände igår.

Jag hade sovit några timmar i badkaret natten till måndag,

och på natten till tisdag gick jag som sagt inte och la mig alls.

Så jag var fruktansvärt trött, både i kroppen och huvudet.

På kvällen satt och försökte koppla av framför TV:n och datorn.

Plötsligt tappade jag all verklighetsuppfattning (psykos?) och blev helt skräckslagen.

Jag satt och läste en blogg när det hände och kunde plötsligt inte uppfatta orden..

Jag hörde TV:n, men kunde inte ta in någonting.

Alla som förlorar verkligheten vet hur läskigt det är.

Till er andra vet jag inte hur jag ska förklara hur det känns.

Jag var tvungen att känna någonting,

för jag var inte säker på om jag verkligen fanns.

Så jag bet så hårt i min handled att jag började blöda.

Det hjälpte inte, så jag höll en brinnande tändsticka mot mitt ben.

Det fick mig att vakna till, i alla fall för tillfället.

Jag mådde bättre ett tag.

Jag lyckades till och med gå till köket

och laga lite mat som jag faktiskt kände smaken av.

Sen kom alla känslor tillbaka och jag kände djup förtvivlan.

Jag behövde verkligen sova, men Herr OCD säger att jag

inte får det om det är för stökigt i vardagsrummet.

Jag var alltså tvungen att städa och lägga alla grejer

där mitt tvång säger att dem hör hemma.

Det orkade jag inte och valde den enkla utvägen.

Ibland vill jag känna smärta och ibland är blodet det viktigaste.

Om jag vill ha ont använder jag tex. mina tänder, eld eller en slö nagelsax.

Jag brukar även hälla salt, citronsaft, aceton eller handsprit i såren.

Men ibland vill jag bara tappa mig själv på blod.

Förlorar man mycket blod kan man börja känna eufori.

Det blir som att ta lugnande ungefär.

Och eftersom jag inte hade något lungnande att ta,

så ett rakblad åkte fram från min hemliga låda.

Jag har hittat ett speciellt ställe på benet 

som jag alltid skär i när jag vill blöda mycket.

Blodet forsar efter bara ett litet snitt och 

slutar inte rinna förän jag ligger i en pöl på golvet,

knappt vid medvetande.

Igår skar jag mig där och fick mina älskade känslor

av att sväva på ett moln någonstans långt borta.

Efter ett tag tog jag mig upp från det blodiga golvet

och bestämde mig för att gå och lägga mig trots allt.

För annars skulle det nog sluta illa.

Jag började plocka bland mina grejer,

trots att jag mådde illa av yrsel.

Jag var gång på gång tvungen att sätta mig ner.

Efter en burk Pepzi Max och lite aceton i såret,

blev jag tillräckligt vaken för att städa färdigt.

Trots att jag var så trött att jag trodde att jag skulle svimma

kom jag inte undan från mina tvång.

Jag orkade dock inte göra allt som jag var tvungen till,

och som ett brev på posten kom ångesten tillbaka.

Jag rev då upp några halvläkta sår och hällde handsprit i dem.

Dessutom slog jag mig blå på axlarna, knäna och käkarna.

Då brast jag i gråt av all misär. (Jag som inte brukar gråta.)

Jag satte mig utmattad i min sovfåtölj och somnade till slut.

Jag vaknade som vanligt när personalen kom ner klockan nio på morgonen.

Men jag orkade inte ta mig upp för att öppna dörren.

Hen (jag kommer inte ihåg vem det var, inte ens om det var en kvinna eller man)

var tvungen att öppna med nykeln och gå in.

Hen la medicinpåsen på byrån och jag fick lova

att jag skulle gå upp och ta den snart.

Ha! Vilket skämt!...Jag somnade om igen,

och vaknade inte förrän klockan sex på kvällen

när en annan ur personalgruppen ringde på.

Jag var tvungen att gå upp då,

eftersom morgonmedicinen fortfarande var orörd.

(Dem får inte veta att jag slarvar ibland!)

Jag tog hela dagens medicindos på en gång sen när hon hade gått.

Det var alltså tisdagens psykbryt!

Idag mår jag bättre än vad jag förtjänar psykiskt,

men som ett levande lik fysiskt.

Jag var alldeles uttorkad när jag vaknade.

Både för att jag sov ungefär 17 timmar

och för att jag fölorade ganska mycket blod.

Dessutom var jag jäkligt hungrig!

Så jag bad mamma att lägga in mer pengar på kontot

och slösade en hel hundralapp på diverse ätbara (onyttiga) saker.

Jag orkar inte tänka på kalorierna nu,

jag får försöka gå ner i vikt imorgon igen.

Nej, nu ska jag snart laga mat och

hinka i mig ännu mer lightläsk.

Till er som orkade läsa enda hit:

Kudos till er! <3

Och ha en bra natt!