Som många andra med OCD använder jag mycket tvål.

Och eftersom jag verkligen HATAR att ha torr hud

är jag också beroende av hudcreme.

Så här mycket använder jag dagligen:

Tvål: 1 flaska (500 ml) för varje gång jag går på toaletten,

1 flaska när jag har ätit mat, 1 flaska om jag har gjort något "smutsigt"

och 2-3 flaskor när jag går och lägger mig.

Hudcreme: 1-2 tuber (50-100 ml) handcreme och 1-3 flaskor (250-500 ml) bodylotion.

Jag klippte precis bort en stor bit hud med en nagelsax.

Nu håller jag hudbiten i handen och funderar på var jag ska slänga den.

Jag måste förstårs göra mig av med den, men det känns konstigt

både att spola ner den i toaletten och att slänga den i soporna i köket.

Jag tror att jag ska öppna fönstret och kasta ut hudbiten i gräset.

Det låter som en bra plan.

Varför delar jag ens med mig av det här?

Mår inte så bra nu.

Jag lovade ju ett ordentligt inlägg,

men jag orkar helt enkelt inte!

Jag slog precis sönder mina knogar

(det ser ut som om det är små bollar på dem, stora som ärtor,

av inre blödningar. Så kan det bli om man slår på en vägg...),

och jag vet redan nu att det kommer att bli en blodig natt.

Jag kommer förmodligen att vara ännu tröttare/surare/ledsnare imorgon,

så tyvärr kommer jag nog inte blogga så mycket då heller.

Jag hoppas att ni har det bra i alla fall!

Miljoner kramar till er, fina, fina läsare

från mig, Randi...<3<3<3

Förlåt för att jag inte har uppdaterat.

Jag har varit för deprimerad för att riktigt bry mig.

Jag har inte riktigt hittat någon anledning till att skriva.

Maten gick åt helvete igår förresten.

Jag failade totalt.

På en dag fick jag i mig följande:

* En tallrik med tortellini (som jag är jävligt trött på,

jag tror att jag ska slänga de två paket som finns kvar.)

* Massor av frysta hallon (vilket är helt okej, no regrets.)

* Ris med äckligt fet och smörig sås (jag spyr vid bara tanken på skiten!)

* Lösviktsgodis (jag är en fet idiot!)

Äckligt, va?

Fast som tur är har jag i alla fall gått ner ett kilo den här veckan.

Det är ju bra, trots allt.

En annan bra sak är att det stora såret på magen (det som var infekterat)

börjar se mycket bättre ut nu.

Snart har det läkt ihop till ett lilarött ärr,

och då behöver jag inte oroa mig längre.

Fast nu har jag en infektion i fingertoppen i stället.

Det är ingen big deal, bara ett vanligt nageltrång.

Det gör inte så ont, utan är mest irriterande.

Nu orkar jag inte skriva mer (trots att jag har mer att säga).

Vi hörs kanske på söndag eller måndag,

annars får ni skälla på mig.

Nu ska jag fortsätta att sitta framför datorn och glo.

Jag kommer nog att sitta här hela natten.

Till er som är duktiga nog att gå och lägga er

önskar jag god natt! 

Till er andra...ta hand om er!

Jag överlevde återigen natten.

Visst, mina armar och axlar är blåslagna

och jag har några nya sår på låret...

Men som sagt, jag lever.

Och jag skar mig i alla fall inte

så djupt att det behövs stygn.

Det blev bara några småsår.

(Sen om det beror på att jag är "stark"

eller att alla mina rakblad är slöa vet jag inte...)

Jag gick och la mig i badkaret till slut.

Jag var så trött att jag kände mig svimfärdig,

så det var nog nödvändigt.

Jag lyckades bara sova några få timmar dock.

Men det är helt klart bättre än inget.

Nu till veckans matplaner:

Jag kommer att äta tre mål varje dag.

Mellan varje måltid får jag äta grönsaker om jag vill.

På kvällarna när sötsuget är som värst får jag äta frukt.

Godis, glass, kakor och andra sötsaker är inte tillåtet.

Jag får däremot ersätta en eller två måltider om dagen

med Meal replacements bars/shakes från tex. Naturdiet.

Men då får jag inte äta mer än två stycken per dag

och absolut inte småäta dem, utan bara äta dem på bestämda tider.

Tyvärr är mitt kylskåp fullt med färsk pasta som jag måste äta innan det blir dåligt.

Eftersom det är kaloririkt borde jag slänga det i stället,

men eftersom varje paket kostar 20 till 30 kronor vill jag inte det.

Så jag kommer alltså äta ett paket med pasta dagligen.

Jag kommer inte att räkna kalorier, men jag ska skriva upp allt jag äter.

Förutom mat och dryck som man förlorar mer kalorier än vad man får i sig, då.

Om jag äter/dricker tex. lightläsk, isbitar och selleri behöver jag inte tänka mer på det.

Jag ska förresten försöka äta en grapefrukt om dagen,

då det ökar förbränningen och drar ihop magsäcken.

När det kommer till träning beror det helt på dagsformen.

Har jag inte sovit eller mår allmänt pissdåligt behöver jag

inte träna så mycket, men jag ska försöka röra på mig varje dag.

Träning som bygger muskler snabbt är dock förbjudet!

Klockan är över tre på natten.

Trots att jag är skittrött

väljer jag att inte gå och lägga mig.

Jag vill varken tillbringa natten i badkaret

eller gå igenom alla timmar av tvång

som är ett måste om jag ska få tillträde i sovrummet.

Nu sitter jag här framför datorn och glor när jag borde sova.

Jag oroar mig för morgondagen. för om jag trött nu,

hur kommer jag då orka med hela nästa dag?

Mina ögon som redan är simmiga kommer att

vara dränkta i vitt, äckligt kladd.

Det är under natten som ångesten är som starkast.

Jag känner mig så liten och sårbar, och tiden verkar gå så långsamt.

Världen känns så mycket mindre skrämmande dagtid.

Mitt självhat blossar upp något enormt när jag sitter här och vakar.

Jag vill krossa mina ben och tömma mina ådror på blod.

Skära tills det inte finns någon hud kvar och bränna bort det sista spåret av ångest.

Det klöser i bröstet på mig och gör ont när jag andas.

Det kryper under mitt skinn när jag tänker på hur sakta tiden går.

Det går inte att beskriva hur mycket jag önskar att jag

bara kunde gå och lägga mig och sova som en normal människa!

Jag är så trött, så trött och rent av sömnig.

Jag orkar bara inte med alla ritualer!

Jag tror inte att jag kommer att kunna motstå att skada mig i natt.

Om det blir med rakblad, nagelsax, eld eller hammare vet jag inte.

Bara jag får känna något annat än ångest och trötthet...

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen.

Nu är jag i alla fall tillbaka igen.

Jag stod emot lusten att skära mig senast.

Däremot är jag full med blåmärken,

för jag kunde inte låta bli att slå mig själv

om och om igen med en hammare.

Huden på min vänstra axel sprack,

så lite blod fick jag allt se.

Helgen har i övrigt varit ganska bra.

Förutom då jag vägde mig då.

Vikten har stått stilla ett tag,

och det gör mig frustrerad!

Från och med klockan tolv i natt

får jag inte äta godis, glass eller bakverk.

Dessutom ska jag föra mat och tränings-dagbok.

Nu ska jag inte skriva mer för idag,

eftersom jag har dunkande huvudvärk.

Jag kan inte tänka klart och skriver därför fel hela tiden.

Vi hörs!

Jag mår inte så bra nu.

Om det inte vore för att jag behandlar ett infekterat sår

skulle jag skära mig sönder och samman tills jag jag slutar känna.

Jag gör mitt bästa för att stå emot blodlusten,

för jag vill verkligen inte få nya sår att handskas med (just nu).

Så istället tar jag mina Zopiklon och hoppas på det bästa.

Kanske, kanske, kanske kommer jag sova fridfullt inatt?