Jag får be om ursäkt igen för att jag inte har uppdaterat.

Jag sov bort hela dygnet igår igen...

Nu har jag precis gått upp och känner mig helt tom i huvudet.

Och kroppen känns ännu stelare än i förrgår.

Nu hinner jag inte blogga så mycket mer för stunden.

Jag ska vara på stan vid nio-tiden (senast halv tio),

och jag har massor av grejer som jag måste göra.

Jag vet inte om jag hinner blogga mer idag,

kanske ikväll om jag inte är för trött.

Jag kanske hinner lägga upp en thinspo-bild,

men det är inte så troligt.

Nu måste jag gå och göra mig klar!

Ha en fin dag! <3

//Randi

Jag känner tydligt att det luktar häst här inne.

WTF!?

Nog för att hästar luktar gott,

men det här är för märkligt!

Är det fel på min näsa eller hjärna?

Stroke?

Skumt.

Skumt indeed.

Jag ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat.

Jag var för trött för att blogga på måndagen

och valde att sova bort hela dygnet igår.

Jag sov alltså hela tisdag och hela tisdag natt!

Det var jävligt skönt, även om kroppen tog stryk.

Att sitta ungefär 24 timmar (jag tror att jag satt 25 timmar...)

i en fåtölj är inte samma som att sova ett dygn i en skön säng.

Man vaknar då och då för att man får kramp i benen

och fötterna svullnar upp så mycket att det inte går att få på skor.

Men det var verkligen värt det för att få "hoppa över" en dag!

Nu har jag inte ätit på över ett dygn,

men jag är inte direkt hungrig.

Däremot har jag redan fått i mig tre burkar Cola Zero.

För det är det värsta med att sova så länge;

man blir helt uttorkad!

Det bästa är att man slipper att "vara" och bara få sova

och att man inte behöver tänka på vad man ska äta.

Det är ingen risk att man äter en massa onödigt då.

Dock missade jag en medicintid.

Jag ljög för personalen om att jag skulle ta den senare.

Vilket jag förstårs inte gjorde...

Men det är fortfarande värt det!

Nu ska jag ta det lungt och bara umgås

med min stackars kärlekstörstande katt.

(Hon fick inte vara med i sovrummet eftersom

hon hade ner en adventsljusstake häromdan,

och jag har inte tagit upp allt trasigt glas än.

Jag är rädd att hon ska skada tassarna!)

Det verkar förresten som att det inte går att

svara på kommentarer just nu.

Jag ska testa igen senare.

Ha en bra onsdag!

//Randi

Jag kom nyligen upp från min sovfåtölj.

Jag skriver ett ordentligt inlägg när jag har vaknat till.

Vi hörs senare!

Jag har haft en bra helg på mammas lantstället som vanligt.

Trots att det var ca 20 minusgrader ute,

och endast 15 plusgrader inomhus som mest, 

lyckades vi ha det riktigt mysigt!

Det blev en innedag för oss alla, inklusive våra tre katter,

och jag tillbringade nästan all tid framför brasan i det minimala vardagsrummet.

Det var bara när mamma sa till att de var mat som jag motvilligt förflyttade mig därifrån.

Eller förutom när jag gick och la mig för att sova i min älskade friggebod då.

Jag lyckades förresten sova över 16 timmar i min kära säng.

Det är bara där jag kan sova så bra.

Jag önskar att det kunde vara så i min lägenhet också...

Nästa vecka ska vi tyvärr inte åka ut till stugan.

Jag får nästan lite panik över att inte få sova ut på två veckor.

Men det går inte gör något åt, så jag ska inte klaga mer om det.

Idag jag förresten ätit relativt nyttigt och bra! (Kors i taket!)

Mannagrynsgröt till lunch (eller frukost, för det var det första jag åt.

Jag gick inte upp förrän halv tre), en grov brödskiva och ett äpple till middag

och en stor apelsin, ett till äpple och lite paranötter till kvällsmat.

Plus en Varma Koppen och massor av Cola Zero och Pepzi Max,

man får ju inte glömma att dricka! ;)

Synd att jag inte klarar av att dricka vatten bara...

Ha en trevlig söndag kväll nu!

Hoppas att ni sover gott inatt...

Många kramar!

// Randi

Min katt hade precis ner en av mina adventsljusstakar,

så de små glödlamporna gick i tusen bitar.

Det kanske var hennes sätt att säga åt mig

att ta ner skiten?...

I dag har jag inte gjort så mycket annat än sova, lata mig och bada.

Det är knappast något som är intressant nog att blogga om,

men jag har inget annat för mig så jag gör det ändå.

Jag kom inte upp förrän sent på eftermiddagen

eftersom jag tog zopiklon igen torsdag natt.

Jag borde inte ha gjort det, för det gav ingen effekt alls.

Jag bygger upp tolerans mot den skitsnabbt,

och då jag tog den förra helgen fungerade den inte.

Dock kom alla biverkningar på posten;

yrsel, extrem törst och hunger, slöhet...

Jag sprang ner till ICA och köpte

en skitäcklig och jävligt onödig vaniljmunk.

Och sjuka mängder mörötter och apelsiner

som jag har tryckt i mig hela kvällen.

Sedan kom mamma och hämtade mig.

Jag åt middag och hade fredagsmys där.

Hem igen till ett långt och äckligt bad

(det är lite äckligt att bada med oläkta sår på kroppen).

Sen har jag inte gjort något mer.

Jag har haft en vanlig tråkig fredag med andra ord.

Men jag i alla fall vara tacksam för att jag har mått ganska bra ändå.

Dock orkar jag inte ta itu med mina tvång som jag har

innan jag ska gå och lägga mig,

så jag skiter i det och tar en vaken natt igen.

Imorgon ska jag förhoppnings till mammas lantställe

och då får jag i alla fall sova gott (i en säng!) .

Hoppas att ni får sova!

God natt! <3

Jag känner mig fortfarande konstig och tom  i huvudet,

men jag ska i alla fall försöka berätta om vad som hände igår.

Jag hade sovit några timmar i badkaret natten till måndag,

och på natten till tisdag gick jag som sagt inte och la mig alls.

Så jag var fruktansvärt trött, både i kroppen och huvudet.

På kvällen satt och försökte koppla av framför TV:n och datorn.

Plötsligt tappade jag all verklighetsuppfattning (psykos?) och blev helt skräckslagen.

Jag satt och läste en blogg när det hände och kunde plötsligt inte uppfatta orden..

Jag hörde TV:n, men kunde inte ta in någonting.

Alla som förlorar verkligheten vet hur läskigt det är.

Till er andra vet jag inte hur jag ska förklara hur det känns.

Jag var tvungen att känna någonting,

för jag var inte säker på om jag verkligen fanns.

Så jag bet så hårt i min handled att jag började blöda.

Det hjälpte inte, så jag höll en brinnande tändsticka mot mitt ben.

Det fick mig att vakna till, i alla fall för tillfället.

Jag mådde bättre ett tag.

Jag lyckades till och med gå till köket

och laga lite mat som jag faktiskt kände smaken av.

Sen kom alla känslor tillbaka och jag kände djup förtvivlan.

Jag behövde verkligen sova, men Herr OCD säger att jag

inte får det om det är för stökigt i vardagsrummet.

Jag var alltså tvungen att städa och lägga alla grejer

där mitt tvång säger att dem hör hemma.

Det orkade jag inte och valde den enkla utvägen.

Ibland vill jag känna smärta och ibland är blodet det viktigaste.

Om jag vill ha ont använder jag tex. mina tänder, eld eller en slö nagelsax.

Jag brukar även hälla salt, citronsaft, aceton eller handsprit i såren.

Men ibland vill jag bara tappa mig själv på blod.

Förlorar man mycket blod kan man börja känna eufori.

Det blir som att ta lugnande ungefär.

Och eftersom jag inte hade något lungnande att ta,

så ett rakblad åkte fram från min hemliga låda.

Jag har hittat ett speciellt ställe på benet 

som jag alltid skär i när jag vill blöda mycket.

Blodet forsar efter bara ett litet snitt och 

slutar inte rinna förän jag ligger i en pöl på golvet,

knappt vid medvetande.

Igår skar jag mig där och fick mina älskade känslor

av att sväva på ett moln någonstans långt borta.

Efter ett tag tog jag mig upp från det blodiga golvet

och bestämde mig för att gå och lägga mig trots allt.

För annars skulle det nog sluta illa.

Jag började plocka bland mina grejer,

trots att jag mådde illa av yrsel.

Jag var gång på gång tvungen att sätta mig ner.

Efter en burk Pepzi Max och lite aceton i såret,

blev jag tillräckligt vaken för att städa färdigt.

Trots att jag var så trött att jag trodde att jag skulle svimma

kom jag inte undan från mina tvång.

Jag orkade dock inte göra allt som jag var tvungen till,

och som ett brev på posten kom ångesten tillbaka.

Jag rev då upp några halvläkta sår och hällde handsprit i dem.

Dessutom slog jag mig blå på axlarna, knäna och käkarna.

Då brast jag i gråt av all misär. (Jag som inte brukar gråta.)

Jag satte mig utmattad i min sovfåtölj och somnade till slut.

Jag vaknade som vanligt när personalen kom ner klockan nio på morgonen.

Men jag orkade inte ta mig upp för att öppna dörren.

Hen (jag kommer inte ihåg vem det var, inte ens om det var en kvinna eller man)

var tvungen att öppna med nykeln och gå in.

Hen la medicinpåsen på byrån och jag fick lova

att jag skulle gå upp och ta den snart.

Ha! Vilket skämt!...Jag somnade om igen,

och vaknade inte förrän klockan sex på kvällen

när en annan ur personalgruppen ringde på.

Jag var tvungen att gå upp då,

eftersom morgonmedicinen fortfarande var orörd.

(Dem får inte veta att jag slarvar ibland!)

Jag tog hela dagens medicindos på en gång sen när hon hade gått.

Det var alltså tisdagens psykbryt!

Idag mår jag bättre än vad jag förtjänar psykiskt,

men som ett levande lik fysiskt.

Jag var alldeles uttorkad när jag vaknade.

Både för att jag sov ungefär 17 timmar

och för att jag fölorade ganska mycket blod.

Dessutom var jag jäkligt hungrig!

Så jag bad mamma att lägga in mer pengar på kontot

och slösade en hel hundralapp på diverse ätbara (onyttiga) saker.

Jag orkar inte tänka på kalorierna nu,

jag får försöka gå ner i vikt imorgon igen.

Nej, nu ska jag snart laga mat och

hinka i mig ännu mer lightläsk.

Till er som orkade läsa enda hit:

Kudos till er! <3

Och ha en bra natt!