Välkommen till min viktminskningsblogg.

Här kommer jag att skriva om den långa vägen

från det fetto jag är till den tunna tjejen jag en gång var.

Det är väl ingen direkt pro-anablogg,

men jag kommer inte vara särskilt hälsosam heller.

Jag har varit självdestruktiv hela livet

och bryr mig ärligt talat inte så mycket.

Jag har valt att vara anonym eftersom jag är livrädd

att mamma ska hitta den här bloggen.

Randi är alltså inte mitt riktiga namn.

Det ät bara ett namn jag gillar, jag tycker att det är vackert!

Jag driver en annan blogg som handlar om något helt annat.

Där kan jag inte om "mörka" saker, som hur jag egentligen mår.

Jag känner att jag behöver någonstans att ventilera,

därför skapade jag den här bloggen.

Jag kan av naturliga skäl inte länka till min andra blogg.

Jag vill varna för att det jag skriver kan vara triggande!

Eftersom jag har en hel hög med diagnoser

kommer jag även skriva en hel del om psykisk ohälsa.

Och ja, jag skär mig.

Det är inget jag är stolt över, det ska ni veta.

Jag kan bara inte låta bli!

Hur som helst, här är lite av min bakgrund.

Jag orkar inte berätta allt, bara så ni förstår

varför jag gick upp sådär halva min kroppsvikt.

När jag yngre var jag smal och fin.

Jag vägde ungefär 45 kg, give or take,

vilket var lagom till mina 157 cm.

Sedan gick allt åt helvete.

När jag var ungefär 18 år började jag få svåra psykoser.

Jag förlorade kontrollen helt, och blev en fara för mig själv.

Det enda som kunde rädda mig från en säker död

(jag försökte begå självmord flera gånger),

var stark medicinering.

Min dåvarande läkare skrev ut antipsykotikan Zyprexa,

som är ökänd för att vara en medicin som ökar vikten markant.

Jag gick från 45 kg till 96 kg på bara något år.

Dessutom fick jag vattensamlingar i benen,

så jag hade för ont för att kunna motionera.

Under en lång period låg jag bara i min säng

och tröståt och skar mig med rakblad.

Jag orkar inte berätta om vad som hände sen, inte nu i alla fall.

Men jag kan säga att jag har en bättre medicin nu.

Den går man också upp lite i vikt av, men inte alls lika mycket.

Jag har inte orkat ta tag i min övervikt förrän nu,

men nu har jag verkligen bestämt mig för att bli smal igen.

Jag är ju egentligen naturligt smal så det borde gå bra.

Nu vet ni i alla fall lite om mig.

Jag hoppas att ni väljer att följa mig blogg.

Det skulle betyda så enormt mycket för mig!