Här sitter jag och blöder igen.

Jag köpte ett paket rakblad som jag plockade isär.

Det var meningen att jag bara skulle skära lite grann,

men nej, det blev inte riktigt så.

Jag behöver läkarvård.

Som vanligt skiter jag i det.

Ur ett av såren pulserarade blodet ut

och bildade en stor pöl på golvet.

Det blöder fortfarande, men inte lika snabbt.

Jag börjar känna mig yr nu och får svårare att stava rätt,

så jag måste nog lägga mig ner ett tag.

Slutar det inte blöda snart kommer jag att svimma.

Längesen sist.

Jag börjar känna mig lite mer klar i huvudet,

men jag känner mig fortfarande tom, yr och korkad.

Min hjärna är fortfarande som gröt.

Men jag ska försöka att få fram något

mer eller mindre vettigt att säga!

Annars då?

Maten har gått åt helvete.

När jag är djupt deprimerad orkar jag tyvärr inte

riktigt bry mig om vad jag stoppar i mig.

Å andra sidan har jag inte skadat mig så mycket.

Bara några brännmärken, skärsår och blåmärken

har jag åstadkommit, vilket är lite för att vara jag.

Det beror dock inte på att jag har mått bättre,

för jag har fortfarande samma problem med ångesten.

Jag har däremot hittat tillbaka till en annan metod som jag

brukade ta mig till när jag var liten;

jag fyller badkaret med iskallt vatten och tar ett bad.

Det är väldigt obehagligt och gör rent ut sagt ont,

men det dödar ångesten på ett effektivt sätt.

Sedan beror det väl också på att alla mina rakblad är slut.

Jag kommer definitivt att köpa nya, fast jag inte borde...

Från det ena till det andra;

jag har börjat sova på ett nytt ställe.

Jag sitter på en snurrstol i plast och lutar mig mot

ett litet skrivbord (inte det som jag har datorn på).

Det gör ont i nacken och ryggen när jag sover där,

men det är det värt. Bara jag får sova....

Nu har jag alltså tre ställen att sova på

(förutom sängen i friggeboden på landet):

1. fåtöljen (i sovrummet).

2. skrivbordet (i sovrummet).

3. badkaret (med vatten, inte sängkläder

som min puckade läkare trodde).

Ju mer alternativ desto bättre!

Det låter knäppt, men så är det.

Jag får mindre tvång om jag sover på

olika platser av någon anledning.

Om jag sover på samma ställe för länge

får jag mer och mer tvång och för varje natt blir värre.

Till slut orkar jag inte längre och bryter ihop!

Så en ny plats att sova på är verkligen en bra nyhet! 

Nu ska jag läsa ikapp några av mina favoritbloggar.

Jag har inte riktigt hängt med (har inte orkat).

Vi hörs!