När ni läser det här har jag förhoppningsvis kommit fram till Amsterdam.

Det är dags för årets höjdpunkt; att åka utomlands med mamma och hennes man.

Vi gör det varje år och det är bland det bästa jag vet.

Mamma och hennes man står för notan (jag hade aldrig haft råd utan dem).

Det är första gången jag åker till Amsterdam, så det är lite nervöst.

Fast mest på ett härligt, bubblande sätt.

Jag har planerat den här resan i flera månader.

Det har varit något jag sett fram emot oerhört mycket.

I mina mörkaste stunder har jag tröstat mig med att

få åka iväg och byta miljö, något som är otroligt viktigt för mig.

Stannar jag på samma plats för länge blir mina tvång outhärdliga.

På ett nytt ställe kan jag börja om och nästan vara lycklig för ett litet tag.

Tvången försvinner naturligtvis inte helt och hållet.

Jag har packat resväskan full med handsprit, tvål, lotion,

egna sängkläder, massor av rena kläder (så jag kan byta ofta)

och mina livsviktiga mediciner såklart (inklusive behovsmedicin).

Men om man jämför med hur det är hemma,

så mår jag mycket bättre på resande fot.  

På hotell är jag gäst, och då lugnar demonerna ner sig.

Hur som helst; jag ska försöka ha en så vecka (fem dagar egentligen) jag bara kan.

För det är som sagt det bästa som händer på hela året.

Jag är otroligt tacksam för att mamma och hennes man tar med mig på resa,

för det är min enda chans att få se lite av världen.

Det skulle aldrig gå annars, inte med mitt psyke. 

Jag skulle aldrig klara av att åka någonstans på egen hand.

Så tack mamma och A! ^^

Ps. Jag ber om ursäkt för ett lite rörigt och flummigt inlägg.

I skrivande stund är jag nämligen svintrött! Ds.