Jag gick och la mig till sist i alla fall.

Jag orkade helt enkelt inte hålla mig uppe.

Det känns som att min kropp inte är som den brukade vara.

Förr i tiden kunde jag lätt vara uppe i två dygn,

nu kan jag inte ens vara uppe hela natten trots att jag är utvilad.

Det tog dock lång tid innan jag lyckades somna.

Solen hann gå upp, och folk var på väg till sina jobb

innan jag äntligen kunde sova.

För mig som har OCD är det kostsamt att gå och lägga mig.

Igår använde jag tvål och hudcreme för över 60 kronor.

Så jag sparar ganska mycket pengar om jag lyckas hålla mig vaken.

Jag vill helst inte tänka på hur mycket pengar jag lägger på mina tvång.

Men jag kan inte blunda för det heller! Även om det gör ont...

Just nu sittar jag här och funderar på

om jag ska försöka sova eller inte.

Jag är trött, men inte sömnig.

Eftersom jag har sovit större delen onsdagen

vet jag inte ens om det går att sova,

även om jag verkligen försöker.

Men jag är som sagt jävligt trött.

Jag kommer kanske inte orka vara vaken hela dygnet.

Hade det varit så enkelt som att bara gå och lägga sig

hade jag definitivt gjort det.

Men med allt tvång (med tillhörande ångest)

och alla pengar jag slösar på body lotion och tvål (50-60 spänn),

vet jag inte om jag vill gå och lägga mig.

Det känns som ett enormt slöseri om jag spenderar timmar

på "sömntvång" och så pass mycket pengar för en kväll

om jag ändå inte kommer att somna!

Det är bättre att jag håller mig uppe då.

Trots att jag har sovit ut ordentligt är jag både trött och sliten.

Jag tror att det beror, i alla fall delvis, på att jag förlorar mycket blod.

Mamma sa till och med (idag) att jag ser blek och sjuk ut!

Hon vill att jag ska gå till vårdcentralen och kolla blodvärdet.

Jag tror att jag ska vara uppe lite till.

Om jag blir så trött att jag har svårt att hålla ögonen öppna,

tar jag det som ett tecken går jag och lägger mig.