Jävlar vad rädd jag blev!

Jag satt i min nerblodade klänning

framför datorn minding my own business.

Då ringde det på dörren.

Jag fick minst sagt panik!

Förvånad som fan sprang jag ut i hallen och skrek

till personen utanför att jag var naken! Haha!!

Jag väntade inte besök förrän på eftermiddagen.

Då skulle mamma komma och lämna den stora resväskan hos mig.

Så jag trodde alltså att jag kunde sitta nersölad i mitt egna blod

ifred ett tag utan att riskera att bli upptäckt (äckligt, jag vet!).

Men mamma tyckte tydligen att det passade bättre så här på förmiddagen.

Jag skrek alltså åt mamma genom dörren att jag inte var påklädd

och bad henne vänta en stund tills jag hade fått på mig lite kläder.

Snabbt som fan slängde jag den smutsiga klänningen i tvätten

och öppnade garderoben i jakt på något som var långt nog

för att täcka mina nyskurna ben som fortfarande är kladdiga av blod.

Det ända plagget som fanns kvar var en kort tunika...

Fan! I stundens hetta hade jag glömt bort att alla kläder hänger i källaren och torkar.

Jag ropade till mamma att hon skulle vänta lite till medan jag klädde på mig vinterkappan.

Hon tittade undrande på mig när jag öppnade dörren.

Jag drog en snabb lögn om att jag hade fått näsblod

och sölat ner min klänning och att mina kläder var slut.

Det är något som mycket väl hade kunnat hända.

Inte så långt från sanningen heller...

Hon köpte den historien (vad jag vet i alla fall).

Det verkade inte som hon misstänkte något.

Hon gav mig väskan och fixade med lite annat.

Sen gick hon och jag fick äntligen ta av mig den varma kappan.

Jag satte mig vid datorn igen iklädd den korta tunikan.

Jag började känna att faran var över och kunde koppla av.

Då ringde det på dörren igen!

Utan att tänka skrek rakt ut: "Men för i helvete!!"

Det var mamma som hade glömt något.

Jag sa åt henne att vänta än en gång

och krånglade på mig vinterkappan igen.

Som tur var gick det snabbt och nu sitter jag här ensam,

halvnaken och blodig, och skriver i min blogg.

Den här gången kommer hon nog inte tillbaka i alla fall.

Så jag behöver inte oroa mig längre.

Nu ska jag försöka återhämta mig från rädslan

att bli påkommen. Det kändes som om hjärtat

for upp i halsen på mig. Fan, vad jag blev rädd!

Jag måste sitta lite och bara vara i några minuter.

Sen lovar jag att jag ska tvätta bort allt blod.

Jag känner mig fruktansvärt ofräsch,

och det är inte bara en känsla.

Jag är smutsig på riktigt för en gångs skull, haha!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag orkar inte med min blogg just nu. Vi får se när jag kommer tillbaka. ...

Idag har jag relativt mycket att göra (för att var jag). Jag är svintrött eftersom jag aldrig gick och lade mig igår och lite stressad över att jag måste snåla med pengarna den här veckan. Men det ska för i helvete gå bra idag! (Jag försöker va...

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen. Jag orkar inte riktigt med bloggen just nu.   Till dig, du anonyma som som har skickat tre jobbiga kommentarer: Jag orkar inte med dig, så jag har raderat kommentarerna samt blockerat din IP-a...

Ikväll ska jag städa, handla och tvätta kläder. Håll tummarna för att mina grannar ska låta bli min rena tvätt den här gången! ...

Jag ska på möte med en arbetsterapeut om en liten stund. Efter det ska jag åka tillbaka till landet igen. Jag hoppas att ni har det fint! Kram! ^^ ...